Den här berättelsen utspelar sig i den palestinska byn Lifta på 1930-talet, där flickan Samia bor tillsammans med sin pappa. Samias pappa har en viktig roll i byn, han är byns mesaharati, den som under ramadanmånaden går runt i gryningen med sin trumma för att väcka byborna i tid för suhoor, måltiden innan fastan börjar.
Men just det här året blir han sjuk. När ramadan står för dörren ligger han nedbäddad med ont i magen –han kan inte ens resa sig ur sängen!
Morgonen närmar sig, och han mår fortfarande dåligt. Han är förtvivlad. Vem ska nu väcka byborna?
Då får Samia en idé. Hon har ju följt med honom varje år, sett hur han spelar på trumman och går från hus till hus i mörkret. Så varför skulle inte hon kunna göra det?
Men pappan tvekar.
– Vad ska byborna säga? Du är ju bara en liten flicka! Det går ju inte för sig.
– Varför inte? frågar Samia.
Pappan är orolig. Tänk om hon går vilse i mörkret? Eller om hon blir attackerad av vilda djur? Men Samia är förberedd. Hon känner vägen väl, hon har en lykta som lyser upp stigen, och med sig tar hon sin hund Barq, som inte är rädd för någon varg.
Till slut ger pappan med sig. Någon måste ju väcka byn och Samia är både modig och beslutsam.
Så ger hon sig iväg. Lyktan lyser upp vägen, och när en varg ylar i fjärran morrar Barq så högt att den snabbt försvinner. Det enda Samia oroar sig för nu är vad folk ska säga när de ser att det är hon, en liten flicka, som slår på trumman?
Ett fönster tänds. Sedan ett till. Och ett till. Snart lyser hela byn upp i mörkret och överallt hörs samma förvånade röster: Samia? Men var är din pappa?
När de får höra att han är sjuk, och att Samia ensam tagit på sig uppgiften att väcka dem, fylls byborna av beundran. Snart har också byns barn vaknat, och när de ser Samia vill de följa med. Men det finns bara en trumma, säger hon.
– Går det bra med en flöjt? En luta? En tamburin? Eller ett grytlock?
– Så klart det gör! säger Samia. Varför inte?
Och så går barnen genom byn tillsammans med Samia, spelar, sjunger och väcker alla inför dagens fasta. När de är klara får de smaka på godsaker, och önskar varandra en välsignad Ramadan.
Men då kommer Samia plötsligt att tänka på sin pappa! Hon vinkar adjö, tar sin trumma och lykta och ger sig av hemåt genom den mörka skogen, där vargen nu håller sig undan, skrämd av den modiga hunden.
När Samia kommer hem sitter hennes pappa upp i sängen och han mår mycket bättre.
– Välkommen hem, min lilla blomma! Är alla i byn vakna nu?
Samia berättar allt. Pappan kramar henne hårt och viskar:
– Välsignad Ramadan, min dotter. Du är den bästa mesaharatin i hela världen!
Bilderboken ما المانع؟ (”Varför inte?”) är skriven av Taghreed al-Najjar och utgiven av förlaget Al Salwa.
Boken finns även i engelsk översättning under titeln The Little Green Drum. Den engelska versionen är bearbetad till ett så kallat ”Early Reader”-format, vilket innebär att både text och illustrationer är förenklade och inte riktigt fångar originalets uttryck – men det är ändå en fin och läsvärd version.
Titel: Mā al-māniʻ?
Författare: TaghreedNajjar (Taghrīd al-Najjār)
Illustratör: Hassan Mansrah (Ḥassān Manāṣirah.)
Förlag: al-Salwá, 2013
ISBN 9789957040727
ما المانع ؟
تغريد النجار
حسان مناصرة