När Manal leker med sina dockor, reser hon långt bort – upp bland bergens toppar och ner i havets djup. I hennes hemliga värld är allt möjligt, och där finns inga gränser för fantasin.
En dag, i parken, får hon syn på en flicka som sitter ensam och iakttar de andra barnen som leker. Manal går fram till henne och frågar försiktigt om hon vill vara med. Flickan tvekar. Hon är blyg och gömmer sig bakom bänken. Men Manal ger inte upp – hon vill bli hennes vän, och med hjälp av fantasin och sin lekfullhet hittar hon ett sätt att locka flickan att följa med in i leken.
Den här berättelsen är lite ovanlig inom den arabiska barnlitteraturen. Manal sitter i rullstol – men det nämns inte i texten. I de flesta böcker där barn (eller vuxna) har funktionsvariationer, hamnar just det ofta i berättelsens centrum. Här är det annorlunda. Manal är helt enkelt en flicka med livlig fantasi, som älskar sina dockor och som en dag får en ny vän i parken. Rullstolen finns med – synlig i illustrationerna – men den definierar henne inte. Det är inte rullstolen som står i fokus, utan barnet.
Titel: Khayāl Manāl
Författare: Muneera Al Romaihi (Munīrah Saʻd al-Rumayḥī)
Illustratör: Gulnar Hajo (Julnār Ḥājū)
Dār Blūmzbūrī , 2015
ISBN 9927118082
خيال منال
منيرة سعد الرميحي
جلنار حاجو