Shehrazade är en flicka med mycket livlig fantasi, så livlig att fantasin i den här berättelsen också är en egen figur och ibland lever sitt eget liv.
En morgon när Shehrazade vaknar är det första hon tänker på att hennes favoritfärg är regnbågsfärgen, trots att hon bara kvällen innan allra mest tyckt om guld, rosa och vitt. Vad hon inte vet är att medan hon själv sov så lekte Fantasin i hennes sovrum, hela natten! Fantasin fångade månens ljus i vattenflaskans droppar som virvlade runt och kastade regnbågsfärgat ljus över hela rummet.
Fantasin är fortfarande trött efter nattens lek och ligger kvar i sängen och sover när Sheherazade går iväg till skolan. På vägen är hon ovanligt tyst. Hon frågar inte sin mamma om träden är skyskrapor, om bilarna blir trötta av att köra omkring hela dagarna eller om de fallna höstlöven kommer att klättra tillbaka upp i träden. När hon hör mullret från tunnelbanan låtsas hon inte att det är en drake, som hon brukar göra. Under dagen i skolan har hon svårt att hitta på någonting att leka, inga stolar blir till hästar och inga bord blir till slott, dagen känns både lång och tråkig.
Men på eftermiddagen vaknar Fantasin upp ur sin sömn där hemma, tar tag i de regnbågsskimrande färgerna och kastar ut dem i solen så att en stor vacker regnbåge sträcker sig över himlen. I skolan står Shehrazade och matar fiskarna i akvariet och ser regnbågen genom glaset. Plötsligt blir allt som vanligt igen. Wow, kom så leker vi!
Och resten av dagen leker Shehrazade med sin Fantasi, precis som hon brukar göra.
Berättelsen om Shehrazade finns i två olika versioner, en skriven på misri, (egyptisk dialekt) och en på shami, (syrisk/palestinsk/jordansk/libanesisk dialekt). Arabiska barnböcker skrivna på dialekt har under lång tid varit en källa till stora diskussioner och är en debatt med både starka motståndare och förespråkare. Majoriteten av barnböcker är skrivna på det som kallas standardarabiska, MSA – Modern Standard Arabic, ett språk som barnen i princip kommer i kontakt med först då de börjar skolan. Ammiyeh, dialekten, dvs det talade språket är det som egentligen är modersmålet och som skiljer sig ganska mycket beroende på var i arabvärlden du bor.
Författaren till Flickan som tappade bort sin fantasi, Reem Makhoul, beskriver på sin webb Ossas Stories hur svårt det var att hitta arabiskspråkiga böcker att läsa för sina egna barn då de inte alls kunde relatera till standardarabiskan. De bodde i New York och den enda arabiska de hörde var den som Reem själv talade. Hon bestämde sig helt enkelt för att skriva själv. Till en början har det blivit två berättelser men tanken är att det både ska bli fler böcker och på fler dialekter.
Titel: al-Bint al-lli ḍayyaʿat khayālhā
Författare: Reem Makhoul (Rīm Makhkhūl) och Stephen Farrell
Illustratör: Fouad Mezher (Fuʼād Mizhir)
Förlag: Ossass Stories, 2015
ISBN: 9781682227558
البنت اللّي ضيّعت خيالها
ريم مخول ، ستيفن فارل
فؤاد مزهر