Författaren Ahlam Bisharat från Västbanken berättar här om en flickas uppväxt i området al-Aghwar i Palestina.
Flickan, som troligtvis har hämtat många drag från författaren själv, tillbringar somrarna ute på familjens odlingar där hon och hennes två yngre systrar lever i absolut symbios med naturen. På vintern flyttar familjen tillbaka till byn. De vuxna i berättelsen, föräldrarna och två äldre systrar, vistas utanför detta eller åtminstone verkar de ha förlorat känslan för denna symbios. Här nämns också en äldre bror som har försvunnit i Jordanien, kanske sitter han i fängelse.
Alla varelser i naturen, såväl djur, växter som stenar och vattendrag hör samman. Ja, till och med stjärnorna, solen, månen och regnet hör samman. I barnens värld har ingen varelse mer värde än någon/något annat. Till och med Gud hör till detta universum. Huvudpersonen jämför till och med sig själv med Gud när hon sitter och pillar på blåsorna under sina fötter och tänker att på samma sätt sitter Gud och leker med himmelens stjärnor. Djävulen, Iblis, mot vilken mamma brukar be om beskydd, är förresten en insekt som huvudpersonen dödar så fort hon får syn på den.
Känslan för denna symbios mellan naturens olika invånare uppnås i texten genom att författaren flitigt använder sig av liknelser, där hon jämför mellan olika företeelser eller saker. Så liknar hon t.ex. stjärnorna vid tomater och den kringvandrande försäljarens näsa vid grottorna i al-Aghwar.
Det finns också ett yttre hot i berättelsen, nämligen den israeliska bosättningen i området och vakterna som hör till den.
När berättelsen slutar håller huvudpersonen på att lämna barndomen. Hennes kropp har börjat förändras men hon tycker inte om det. Det är i barndomens värld hon vill vara.
Romanen har en mycket stark palestinsk karaktär, då författaren använder sig av många palestinska dialektala ord och uttryck, inte minst när hon beskriver växter och djur. Längst bak i boken finns också en liten ordlista där några av de palestinska begreppen förklaras.
En nyckel till romanen tycker jag är när huvudpersonen i slutet av berättelsen av sin lillasyster tillfrågas om vad som menas med hemland. Svaret kommer snabbt: “Hemlandet är jorden”. I denna kontext är “jorden” eller “landet” inte bara ett politiskt avgränsat territorium, ett stycke mark, utan det är så mycket mer: ett eget universum med hela dess innehåll, djur, stenar, växter, människor, Gud, Djävulen, stjärnor och vatten. Allt som är ovanpå, under och över jorden utgör hemlandet och allt har en stark tillhörighet till det.
Titel: Shajarat al-būnsyānā
Författare: Ahlam Bsharat (Aḥlām Bishārāt)
Förlag: Tamer Institute, 2014
ISBN: 9789950260399
عنوان: شجرة البونسيانا
تأليف: أحلام بشارات
دار نشر: مؤسسة تامر، 2014
Text: Astrid Ottosson Al-Bitar